00:13:00
Konstutställningen "TUTTAR" av Hilma Lundwall
När jag såg utställningen hade jag väldigt lite information om den i min ryggsäck.
Men jag hade en förförståelse för att det förmodligen handlade om att bröst kan se ut på många olika sätt, där bröst inte ses ur ett sexualiserat perspektiv som "bör döljas" eller se ut på ett visst sätt. En utställning, gestaltande mångfald.
När jag såg utställningen blev jag fundersam över fotona som visade kvinnor som opererat bort brösten på grund av bröstcancer - och om utställningen egentligen handlade om det? Men hade fortfarande tanken kvar om att även kvarlevor av bröst förmodligen hade mer med mångfald att göra än själva orsaken. Att dessa också måste visas upp för att ytterligare belysa att vi alla ser olika ut och så är det med det. Avdramatisera och visa upp det som oftast inte brukar visas upp, eftersom det inte passar inte i samhällets regler och normer som media matat oss med om vad som är "estetiskt tilltalande" eller "okej" att visa upp. Vi kan till exempel inte blunda för bröstcancer bara för att det skrämmer oss eller förkasta/kalla en kvinnas kropp "mindre vacker" för att hon åldrats. Dessa är våra kroppar, det var dem vi fick och det är dem vi får privilegiet att leva med livet ut. De ser alla olika ut och så är det med det. Här är dom! Låt oss celebrera den fantastiska kvinnan, kroppen och människan - som kommer i alla olika former. Det handlar om kroppsacceptans och att utmanas genom att normkritisera de rådande skönhetsidealen som försöker skugga och gömma den vackra människa vi redan är. Alla människor är vackra, du behöver bara välja att se bortom skuggan som skymmer din sikt.
När jag såg utställningen blev jag fundersam över fotona som visade kvinnor som opererat bort brösten på grund av bröstcancer - och om utställningen egentligen handlade om det? Men hade fortfarande tanken kvar om att även kvarlevor av bröst förmodligen hade mer med mångfald att göra än själva orsaken. Att dessa också måste visas upp för att ytterligare belysa att vi alla ser olika ut och så är det med det. Avdramatisera och visa upp det som oftast inte brukar visas upp, eftersom det inte passar inte i samhällets regler och normer som media matat oss med om vad som är "estetiskt tilltalande" eller "okej" att visa upp. Vi kan till exempel inte blunda för bröstcancer bara för att det skrämmer oss eller förkasta/kalla en kvinnas kropp "mindre vacker" för att hon åldrats. Dessa är våra kroppar, det var dem vi fick och det är dem vi får privilegiet att leva med livet ut. De ser alla olika ut och så är det med det. Här är dom! Låt oss celebrera den fantastiska kvinnan, kroppen och människan - som kommer i alla olika former. Det handlar om kroppsacceptans och att utmanas genom att normkritisera de rådande skönhetsidealen som försöker skugga och gömma den vackra människa vi redan är. Alla människor är vackra, du behöver bara välja att se bortom skuggan som skymmer din sikt.
"Året är 2004, jag är elva år gammal. Vi står i omklädningsrummet efter idrotten. Vi kollar snett på varandra. Någon har börjat få bröst, men använder inte BH. Förstår hon inte hur äckligt det är? Någon annan använder BH, kanske för rädslan att vara just äcklig, men vi tycker inte att hon behöver det för hon har ju inga bröst att komma med faktiskt. Vem tror hon att hon är?
Sedan dess har det varit svårt att vara rätt och lätt att vara fel. Vi har fortsatt jaga ett ideal som bara existerar i våra förväntningar på varandra, lite som att jaga ett spöke. Med den här utställningen vill jag visa mig själv, dig och alla andra hur vi ser ut under tröjan. Bortom komplexen, push up-bh:n och kraven.
Det är svårt att älska sig själv i en värld som tjänar på ditt självhat, men vi kan hålla varandra i handen när vi försöker."
- Hilma Lundwall (Lundwalls eventbeskrivning av utställningen i sociala medier)
Hämtat från: https://www.facebook.com/events/1627985624136883/
"Jag har alltid drivits av kraften i att göra skillnad, att göra livet drägligare för mig själv och andra. När idén om TUTTAR kläcktes, hade jag varit instängd i mina komplex länge. Precis som så många andra. Jag hade en brinnande känsla i bröstet av att vilja visa kroppen som den är, vilja ändra på alla missuppfattningar och orimliga krav på hur den ska se ut och bete sig. Nu, när jag ser bilderna framför mig känner jag att jag lyckats.
Jag har fått träffa så många kvinnor, på olika ställen i livet, som har hjälp mig och givit av sig själva. Dels genom att bli fotade till utställningen, men också genom att berätta om sin relation till kroppen. Någon har gått igenom sjukdom, någon har fött barn, någon har många år på nacken. För de allra flesta har det varit gemensamt att relationen till kroppen varit en av de mest svårfungerande genom livet. Nästan svårare än äktenskap eller tonårsbarn. Men nu vågar jag nog säga att jag och alla kvinnor jag fotat, tillsammans har skapat en utställning där vi får vara stolta och glada över våra fantastiska kroppar. Precis som de ser ut. I det ideal vi jagar idag, blir alla exkluderade. För inte ens modellerna på reklampelarna ser ut som vi tror, bortom retuscheringen. När du ser mina bilder, hoppas jag att du ska känna att du finns med. Att du får plats. Det vore den största bekräftelsen för mig."
- Hilma Lundwall (Lundwalls projektbeskrivning på den egna officiella hemsida)
Hämtat från: http://hilmalundwall.com/aktuellaprojekt/tuttar.html
Hämtat från: https://www.facebook.com/events/1627985624136883/
"Jag har alltid drivits av kraften i att göra skillnad, att göra livet drägligare för mig själv och andra. När idén om TUTTAR kläcktes, hade jag varit instängd i mina komplex länge. Precis som så många andra. Jag hade en brinnande känsla i bröstet av att vilja visa kroppen som den är, vilja ändra på alla missuppfattningar och orimliga krav på hur den ska se ut och bete sig. Nu, när jag ser bilderna framför mig känner jag att jag lyckats.
Jag har fått träffa så många kvinnor, på olika ställen i livet, som har hjälp mig och givit av sig själva. Dels genom att bli fotade till utställningen, men också genom att berätta om sin relation till kroppen. Någon har gått igenom sjukdom, någon har fött barn, någon har många år på nacken. För de allra flesta har det varit gemensamt att relationen till kroppen varit en av de mest svårfungerande genom livet. Nästan svårare än äktenskap eller tonårsbarn. Men nu vågar jag nog säga att jag och alla kvinnor jag fotat, tillsammans har skapat en utställning där vi får vara stolta och glada över våra fantastiska kroppar. Precis som de ser ut. I det ideal vi jagar idag, blir alla exkluderade. För inte ens modellerna på reklampelarna ser ut som vi tror, bortom retuscheringen. När du ser mina bilder, hoppas jag att du ska känna att du finns med. Att du får plats. Det vore den största bekräftelsen för mig."
- Hilma Lundwall (Lundwalls projektbeskrivning på den egna officiella hemsida)
Hämtat från: http://hilmalundwall.com/aktuellaprojekt/tuttar.html