20:51:45
Föreläsning 28/1 - Tarja Häikiö
Föreläsning om teoretiska perspektiv på barns bildutveckling. Föreläserska: Tarja Häikiö
Jag fann föreläsningen mycket intressant och även om det var meningen att vi bara skulle ha med oss 2 frågeställningar inför seminariet så hade jag i stället 2 A4 fulla. Inte för att föreläsningen lämnade en massa frågetecken, utan snarare väckte viktiga och intressanta tankar.
En av mina frågeställningar efter var: "om det är meningen att man ska bedöma en elev efter hens förmåga till nyskapande, hur bedömer man en elev som enbart "ritar av" dvs härmar och dessa avbildningar är exakta, "perfekta" kopior av ett redan existerande verk? Är det nyskapande? Hur bedömer man det? Är det "nyskapande" även om det är en kopia och samtidigt estetiskt tilltalande? Hur går man tillväga i sin bedömning?
Jag fann föreläsningen mycket intressant och även om det var meningen att vi bara skulle ha med oss 2 frågeställningar inför seminariet så hade jag i stället 2 A4 fulla. Inte för att föreläsningen lämnade en massa frågetecken, utan snarare väckte viktiga och intressanta tankar.
En av mina frågeställningar efter var: "om det är meningen att man ska bedöma en elev efter hens förmåga till nyskapande, hur bedömer man en elev som enbart "ritar av" dvs härmar och dessa avbildningar är exakta, "perfekta" kopior av ett redan existerande verk? Är det nyskapande? Hur bedömer man det? Är det "nyskapande" även om det är en kopia och samtidigt estetiskt tilltalande? Hur går man tillväga i sin bedömning?
Efter föreläsningen ställde jag frågan till Tarja och hennes svar var att om eleven bara målar/ritar perfekta kopior att man får hitta andra sätt att leta efter det kreativa och nyskapande, som i teknik, variation av material och experimenterande med färger. Med andra ord, hur har eleven gått tillväga? Se till processen i stället för att se det enbart som en kopia.
Jag tänkte även på det här med att barn ofta har en annan eller mer komplex tanke om hur deras verk ska se ut, men inte alltid lyckas framställa/överföra det till pappret. Jag fann det intressant att det nämndes, för det gäller inte bara barn utan även vuxna. Jag hör ofta personer som säger att det var roligare att rita när de var yngre och att de även ansåg sig själva som "bättre" eller "duktigare" på det i unga år och sedan tappat det på äldre dagar, i vuxen ålder. De klagar över att de "inte kan överföra sin tanke till pappret", det blir inte som de tänkt sig. Då brukar jag oftast ställa följande fråga: "Tycker du att det är kul att teckna? Då ska du fortsätta. Släpp tanken om att det måste bli något, rita för att du tycker om det. Släpp föreställningen om "vad som är bra" och rita för att det är kul." Det finns ett citat som lyder: "Nothing great in the world has ever been accomplished without passion." - Georg Wilhelm Friedrich Hegel - och jag tror att det stämmer in minst lika väl på konsten. Någon som målat tekniskt perfekt men inte känner något för det hen skapar har jag svårt för att tro har förmågan att ge målningen något som kan beröra andra. Min tro är att konst först blir konst när den berör oss och tycker du om att teckna och får utlopp för dina känslor på ett sätt som får dig att må bra, då har du skapat konst.
Under föreläsningen togs det även upp att man tappar eller "inte längre behöver" teckningsformen för sitt känslouttryck när man blir vuxen, att man finner det i litteraturen i stället. Jag tror att det kan vara speciellt svårt att argumenta för skolämnet om eleverna inte ser värdet i det om de ändå inte kommer fortsätta med det i vuxen ålder, om man inte tänker bli "konstnär" eller kan tjäna något på det. Det är så viktigt att eleverna och även föräldrarna (eftersom deras åsikter har en sådan stor inverkan på barnen) förstår varför bildämnet är så viktigt, att det behövs för att utveckla det kreativa tänkandet som man behöver och använder i precis allt man gör, oavsett drömyrke. Det kan vara svårt att förstå hur "att måla en tavla" ska hjälpa eleven att bli t.ex. dataingenjör eller civilekonom. Jag tror att det är just det vi ska se till att både eleverna såväl som föräldrarna förstår för att höja motivationen och den allmänna synen på ämnet!
Jag tänkte även på det här med att barn ofta har en annan eller mer komplex tanke om hur deras verk ska se ut, men inte alltid lyckas framställa/överföra det till pappret. Jag fann det intressant att det nämndes, för det gäller inte bara barn utan även vuxna. Jag hör ofta personer som säger att det var roligare att rita när de var yngre och att de även ansåg sig själva som "bättre" eller "duktigare" på det i unga år och sedan tappat det på äldre dagar, i vuxen ålder. De klagar över att de "inte kan överföra sin tanke till pappret", det blir inte som de tänkt sig. Då brukar jag oftast ställa följande fråga: "Tycker du att det är kul att teckna? Då ska du fortsätta. Släpp tanken om att det måste bli något, rita för att du tycker om det. Släpp föreställningen om "vad som är bra" och rita för att det är kul." Det finns ett citat som lyder: "Nothing great in the world has ever been accomplished without passion." - Georg Wilhelm Friedrich Hegel - och jag tror att det stämmer in minst lika väl på konsten. Någon som målat tekniskt perfekt men inte känner något för det hen skapar har jag svårt för att tro har förmågan att ge målningen något som kan beröra andra. Min tro är att konst först blir konst när den berör oss och tycker du om att teckna och får utlopp för dina känslor på ett sätt som får dig att må bra, då har du skapat konst.
Under föreläsningen togs det även upp att man tappar eller "inte längre behöver" teckningsformen för sitt känslouttryck när man blir vuxen, att man finner det i litteraturen i stället. Jag tror att det kan vara speciellt svårt att argumenta för skolämnet om eleverna inte ser värdet i det om de ändå inte kommer fortsätta med det i vuxen ålder, om man inte tänker bli "konstnär" eller kan tjäna något på det. Det är så viktigt att eleverna och även föräldrarna (eftersom deras åsikter har en sådan stor inverkan på barnen) förstår varför bildämnet är så viktigt, att det behövs för att utveckla det kreativa tänkandet som man behöver och använder i precis allt man gör, oavsett drömyrke. Det kan vara svårt att förstå hur "att måla en tavla" ska hjälpa eleven att bli t.ex. dataingenjör eller civilekonom. Jag tror att det är just det vi ska se till att både eleverna såväl som föräldrarna förstår för att höja motivationen och den allmänna synen på ämnet!